MAMMAS POJKE

 
 

Att hon gjorde det! Visserligen hade han någon gång drömt om det, alltså drömt på riktigt, inte önskedrömt, men det var ändå så osannolikt att han blev helt överrumplad. Det var ju förbjudet! Hur vågade hon? Sedan sjönk han in i hennes rörelser, lät sig sköljas med. Här var det hon som regerade, som i allt annat mellan dem. Hon var den starkare och inte bara i kraft av ålder och klokhet. Han var ung, nyss fyllda sexton, och hon betydligt mer än det dubbla. Trots det tyckte han att hon var snygg, docklikt söt på något sätt. Det här var något helt annat än de valhänta försök han gjort tillsammans med några av tjejerna i klassen på fester då alltihop antingen blivit en besvikelse eller kommit av sig helt och hållet. Det här var bra, förbannat bra. Så bra att han inte hade en chans att stå emot utan formligen exploderade under henne. Hon brydde sig inte utan fortsatte som om ingenting hänt, tills hon nöjd gled av honom.

Om hon skämdes över vad hon gjort kunde han inte avgöra men själv var han nu alldeles tom inombords, som efter ett pass i gymet som fullständigt tagit musten ur honom. Kanske var hon i alla fall pinsamt berörd av vad som hänt eftersom hon snabbt lämnade soffan de låg i och drog på sig morgonrocken. Det kunde inte vara för att hon skämdes över sin nakna kropp inför honom. De brukade nästan dagligen ligga nakna så här och prata eller bara vara tillsammans. Det var deras sätt att umgås och kanske hennes att slappna av efter en jobbig dag. Aldrig hade något mer hänt förrän nu. Det hade varit stopp där, som om det förbjudna gjort det omöjligt. Men genom åren hade något förändrats. Inte bara att han själv vuxit till sig, nej, det var något annat. Han hade märkt det på att de grälat mer i sovrummet, inte högljutt, som han hört att andras föräldrar gjorde, utan dämpat, spänt och utan en naturlig urladdning så att båda blivit allt svårare att ha att göra med, framför allt han. Hon verkade ha flyttat över sina känslomässiga behov på honom, sin son. De hade alltid stått varandra nära, säkerligen närmare än de flesta, ja, det visste han förresten för han hade faktiskt frågat några kompisar rakt ut. De hade alla sett på honom med bestörtning då han berättat för dem hur han och hans mor brukade ligga tätt ihop och röra vid varandra och att hon ibland till och med stönande hade varit tvungen att vända sig bort ett tag för att lugna ner sig. De, kompisarna alltså, hade till sist skrattat då de tyckt sig förstå att han drev med dem. Men det hade han inte gjort och av skrattet framgick det att det han och hans mor höll på med inte var vanligt, kanske till och med mycket ovanligt. Peter då, hans styvfarsa, vad tyckte han? Han visste så klart om det, han var ju där. Till en början hade han ruskat på huvudet åt det. Sedan hade han blivit förbannad, först på henne och sedan också på honom, Carl. Inget hjälpte, det var fel sätt, och om det nu fanns något bättre så inte skulle han hitta det. Han var alldeles för rättfram, rakt på sak och konkret. Det enda han skulle kunna göra, stor och stark som han var, skulle väl vara att slå ihjäl dem båda. Men säkert älskade han sin hustru fortfarande och styvsonen hade han aldrig riktigt sett. Han hörde definitivt till dem som inte gjorde det. De var nog i majoritet eller också var det fifty-fifty, Carl var osäker på det. Men när de äntligen fick upp ögonen för den där bleke, ljushårige killen, som på något sätt stod i vägen för dem, kunde det hända att han växte till ett hinder som antog oanade dimensioner. Den andra hälften, de som såg honom från början, hade fattat hans potential. Hur som helst visste Peter om vad de höll på med och klarade det bara för att han jobbade över, eller vad han höll på med på kvällarna, så att det blev lugnt där hemma och de fick mer tid för varandra. Utan tvekan var det hans mor som var den ledande. Hon hade flera gånger berättat för honom om sitt behov av sex. Om hur hon utnyttjat det till att ta sig upp från den där trista stolen i kassan på banken till den position hon nu hade som vice bankdirektör. Visserligen ingen stor bank men ändå. Tidigt hade hon också fattat att det inte räckte med dem som var överordnade. Nästan lika viktigt var det att hålla kontakten neråt ju högre upp man kom. Ingen kom upp sig som inte hade en god relation till personalen i övrigt. Chefer kunde man suga av och älska med hela arbetsdagen utan att komma någonstans. Det var säkert för pengarna som han, styvfadern, Peter, inte gav sig av. Han hade visserligen en byggfirma som verkade gå okej men att det var hon som drog in kulorna rådde det ingen tvekan om, framför allt i slutet av året med alla bonusar.

Hon kom tillbaka, böjde sig ner över honom i soffan och kysste honom. Morgonrocken glipade och blottade hennes kropp ända ner till naveln och han kom på sig med att nu tänka på henne som en sexuell varelse, som en könsvarelse, någon man tände på. Sådana känslor hade alltid tidigare varit bortträngda bakom brandväggar utan chans att ta sig fram. Varför? För att hon var hans mor förstås. Men att ligga som de gjort så ofta tätt tillsammans då? Vad var det? För honom hade det varit normalt beteende och det hade utvecklats så långsamt över tiden att han inte tänkt på det i sexuella termer. Kanske ändå att han funderat över det när styvfadern ansatt honom men hans mor hade varit stenhård i att det var som det skulle. Han var ett skilsmässobarn och de var extra känsliga och det här var ingenting som Peter behövde lägga sig i. Det var ju helt oskyldigt, vad bråkade han om? Men om han hade vetat om det här, vad hade han tagit sig till då? Tja, vad kunde han göra? Anmäla henne? Dra?

Han låg kvar i soffan ett tag till innan han sakta reste sig och gick till sitt rum för att göra den där hemuppgiften som intresserade honom, som det mesta i skolarbetet.

 

*

 

Styvfadern fick veta det några veckor senare. Carl hade valt bort lektionerna på eftermiddagen, satt sig på ett kafé och hängt ett tag innan han gått hem. Hans mor var redan hemma. Hon hade börjat göra lite som hon själv ville med arbetet verkade det som. I alla fall tycktes hon inte längre ha några fasta arbetstider som vanligt folk.

Det tog inte mer än tjugo minuter förrän de låg tätt tillsammans inne i hennes sovrum. Det var ju inte bara hennes men det var hennes först eftersom hon haft det innan Peter kom in i bilden. Långt dessförinnan hade Carls riktiga pappa tagit sina prylar och stuckit utan ett ord och sedan inte hört av sig överhuvudtaget. Den var bred och mjuk men de låg inte så ofta här inne, mest i hans rum eller i vardagsrumssoffan. Men idag kände hon tydligen för sin egen säng och det var hon som bestämde och han som rättade sig. Det hade han alltid gjort och hon var den enda han rättade sig efter i denna värld. Hon hade tagit kommandot från början och de första tio åren av hans liv fanns det bara hon, hon fanns alltid där vid hans sida, alltid stark, viljestark. Några gånger hade han försökt driva igenom sin egen vilja och till hans förvåning hade hon genast låtit honom hållas men snart hade det gått upp för honom att det inte blev lika bra. Hon visste bäst. Han saknade något, om det var omdöme eller kanske bara erfarenhet. Hur som helst hade han slutat opponera sig och i fortsättningen gjort som hon velat i allt. Tidvis hade han känt sig som en slav men ändå inte, för hon såg till att i alla beslut hon tog fanns det något också för honom, även om det alltid var hon själv som vann mest i längden.

De låg tillsammans länge, hon bakom honom eller tvärtom. Stundtals talade de lågmält med varandra, så nära den andres öra att det inte ens hördes till andra ändan av rummet. 

Efter en evighet kände han att något hänt. Inte med honom, han var som vanligt och bara njöt av stillheten och passiviteten men hon hade blivit orolig, som hon ofta varit sista tiden. Han vred på huvudet och såg på henne, de knappt märkbara rynkorna som börjat visa sig vid ögonvrårna, den lilla näsan med de supertunna näsvingarna som sakta rörde sig när hon andades, som löven en nästan vindstilla dag när vinden inte riktigt orkade. Kinderna med sin fina färg trots att hon inte bar någon makeup. Till skillnad från honom själv, han som alltid var vit i ansiktet som en albino eller som någon med en svår blodsjukdom. Hon mötte hans blick och han såg trånaden i den, kättjan, lystnaden som han aldrig tidigare sett så tydlig hos någon. Hon hade alltid haft en stark sexaptit, det hade hon sagt honom många gånger, och hon hade ju också tillfredsställt den men tydligen inte på senaste tiden för sådan här hade han inte sett henne förr. De älskade och hon ville aldrig sluta. Han tröttnade men hans kropp var ung och tycktes, som hon, vilja ha mer, utan slut. Hon blev allt mer upphetsad men inte bara av sexlust utan av något annat som snarast tedde sig som desperation. Hon blev till och med hårdhänt mot honom, ryckte och slet i honom, som om hon inte kunde nå den tillfredsställelse hon sökte.

Ingen av dem hörde ytterdörren och plötsligt stod han där, mitt i sitt eget sovrum, stor och rödbrusig och stirrade oförstående på de två i sängen. Hon låg ovanpå och rörde sig med en frenesi som nu närmade sig det djuriska. Han låg underst och hade upptäckt nykomlingen utan att göra något för att hans mor skulle uppmärksamma den förändrade situationen. Han till och med log mot sin styvfar där denne stod mitt på mattan med hängande armar. Kanske var det leendet som väckte honom till liv för med ett rytande som ett lejon skulle avundas tog han två stora kliv fram till sängen.

”Vad i helvete håller ni på med?”